En helt vanlig vecka

Återkoppling på ALP. En timme med 29 glada pedagoger. Roligt, utmanande, utvecklande, faktiskt lite utmattande...
Utvecklingssamtal. Älskar det. Rara lärande barn håller i sin egen utveckling.
APT. Som blir diskussion i arbetslaget om framtiden och ämnesövergripande.
IKT-möte. Med lite inspiration, en del info och undervisning.
Storybirdredovisning. Sjukt kul med rediga sjuor som redan fått respons från massor av okända människor.
Föräldrasamtal. Med hjälp av vår suveräne hemspråkslärare/handledare som utvecklar eleverna strålande.
Rektorsmöte. Inför processplansredovisningen på fredag. Känns ganska klart. Och lite spännande.

Dessa möten för mig framåt.

Nu finns dessutom Carl von Linné på facebook. Hm, undras vad han skulle hittat på där...

elevaktivitet

Lyckan när jag loggar in för att kolla elevernas arbeten på söndagkvällen är stor. Jag finner:
elever som inspirerats
elever som inspirerat
elever som lyssnat på respons
elever som använt nya berättargrepp
elever som hittat en väg för att kunna använda sitt vanliga stavningsprogram
elever som ber om råd
elever som fantiserat
elever som tagit reda på fakta
elever som tänkt utanför lådan
elever som varit inne 5 gånger bara under söndagen och skrivit
elever som ber om hjälp
elever som ändrat, formulerat om
elever som hjälpt varandra

Fortfarande blir jag lika glad när chatten poppar upp och en elev undrar över något. Vart vi ska samlas imorgon, om jag lagt ut veckans uppgift ännu, om de får ha rymdvarelser i historieberättelsen eller något annat, för stunden jätteviktigt. Jag svarar så fort jag kan och får snälla, ödmjuka, rara Tack tillbaka. Det är där jag vill vara, möta dem i stunden.

Gäst

Skönaste stunden förra veckan var när en för mig okänd elev dök upp på Språkvalstimmen. Min språkvalsgrupp består av ett brokigt gäng människor av olika härkomst och vi har roligt tillsammans.
- Får jag va me?
- Javisst! Men du får jobba då förstås!
- Ja. Vad ska jag göra då?
Fort satte jag något i händerna på honom och han satte sig mellan sina kompisar, började lugnt med läsa en text om Bob Marley. Efter en stund frågade jag honom:
- Vad hände med din vanliga lektion?
- Nej det var ingen franska idag, men det var tråkigt att inte göra nåt.
Prima. Senare under dagen träffar jag klassföreståndaren i kopieringsrummet och berättar. Mycket riktigt är han den sortens elev som inte alltid gör som alla andra... Men oj vilken härlig sida jag fick se och så lätt det är bara man är lite positiv och har som första svar Javisst!

Tiden kommer

Har lärt mig att man i vissa delar av världen inte säger att tiden går utan att tiden kommer. Det kommer hela tiden mer och mer och mer. Fantastiskt, inte sant? Hur kan man då ha ont om den?

Idag har jag varit halvdag skolutvecklarpedagog i grupp och halvtid svenskafröken. Samtidigt har jag roddat en fotbollseftermiddag som ska genomföras i morgon då jag är ledig men som jag kände mig manad att planera, svarat på sisådär 10-15 mail, skapat nya IUPer i Unikum, färdigställt datorlistan, fixat busskort, efterlyst vikarie till fredagen, löst ett projektorproblem, förberett möte med studiehandledaren på måndag samt informerat mig om läget med de trådlösa accesspunkterna. Och det var en lugn dag. Antingen är jag väldigt multi eller så gillar jag när det händer grejor.

Det var också skönt att sitta kvar en kvart och rätta lite innan hemgång. Det har jag inte gjort på väldigt länge. Brukar vara full fart hem dels för att jag längtar efter mina pojkar och dels för att allt finns att rätta på webben ändå och nås överallt ifrån. Bra och dåligt. Mest bra.

Veckans höjdare är skrivandet på Wikisen. Mina smarta elever med stavningssvårigheter har redan löst problemet med kontrollen och skriver det i ett annat dokument och klistrar sedan in det så att de kan använda sina vanliga hjälpprogram. De har också upptäckt att de kan kommunicera med varandra, och med mig.

En vanlig tisdag. I morgon kommer ännu mer tid. Vad ska jag göra med den må tro?