Ok, stor diskussion, har jag ändrat inställning eller har världen kommit mig närmare?! För 11 år sen tyckte jag det var spännande med attraktionskraften hos dataspelen och gick på kurser om hur mycket de lärde sig av det. För 11 år sedan använde vi bärbara datorer med 6-8åringarna, scannade, spelade in ljud, la upp bilder och skrev de första stapplande sagorna med hjälp av tangentbordet. Jag var nyfiken, kreativ och glad. Eleverna sprudlade.
Jag spelade inga dataspel själv om kvällarna och gör så inte heller idag. Det är fortfarande roligare att inspirera andra till att lära än att lära sig på detaljnivå själv.
Idag är mycket mer användarvänligt. Jag slipper nästan alltid att prata om ramminnen och nätverkskort. Jag kan ägna mig åt att utföra, utveckla metodiken och hitta nytt/lära nytt. Eleverna är fortfarande sprudlande. Inställningen är densamma skulle jag vilja säga. Däremot har ju utvecklingen varit enorm. Det kanske var det diskussionen fastnade i? Skillnaden på inställning och utveckling. Utställning och inveckling? Undra hur det är om 11 år till? Enligt undersökningar i USA är majoriteten av yrken redan idag kreativa yrken. Är det så att webben underlättat för oss att kreera? När min femåring vill titta på ett klipp på Legos hemsida för "att hetsa upp" sig, och sedan går ner och leker i timtals med ljudeffekter och byggande, är det då en influens vi tar för given idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar